Det är bevisat att hjärnan mår bra av variation. Att komma till en ny miljö, till en ny plats med nya situationer och händelser man inte kan styra över. Jag älskar att ta saker som det kommer. Tyvärr är det för få gånger i vardagen som man kan släppa loss så och bara följa med flödet av spontana intryck och händelser.

Mina dagar just nu består i en rutin som börjar med en klocka som ringer 06.05 – ingen snooz längre. Tar mig till ingenjörsjobett där jag sedan är till nästan 18 för att komma hem, äta middag och sadla om till Chief Brain i Zogaj. På hemvägen kläms ibland in något möte. Det säger sig själv att denna rutin inte ger mycket tid över till kreativitet eller nya spontana situationer som utmanar ens sätt att tänka och agera.

För att få denna tid har jag bokat in en resa till en plats bland Filippinernas myller av öar. Jag har fått den stora äran att ha en ö helt för mig själv i hela två veckor! Vad säger man – man tackar, bugar, bockar packar sitt pick och pack och åker dit! Mitt tuffa vardagsschema slog dock tillbaka idag. Hårt men välförtjänt. Jag har dragit mig för att förnya mitt pass trotts att magkänslan sagt mig att ett pass som går ut i juni inte är något att resa till Filippinerna med… Det har liksom inte rymts att klämmas in där i dagarna.

Jag fick inte stiga ombord så hela dagen idag har gått åt att skaffa nytt provisoriskt pass, boka om biljett och försöka koordinera mitt resesällskap som just nu redan är på ön! Men det är just detta… Hade jag inte gjort denna tabbe – hade jag inte träffat en väldigt trevlig och hjälpsam konsul i Hongkong. Inte fått se Hongkong åkandes buss in till centrum från flygplatsen vilket var en helt annan upplevelse än att åka tåg. Konsulatet tog dock inte kort och utrustad med två betalkort som inte går att få ut pengar på orsakade kreativa uppfinningar för att slippa åka till flygplatsen för att hämta det tredje kortet som det går att ta ut kontanter med… Efter två timmars cirkulerande, jagande av trådlös nätverk visar det sig att Kelvin i bankontoret bredvid konsulatet kunde lösa detta galant. De spännande hur lösningen ibland finns precis framför näsan på en utan att man ser den.

Så imorgon bär det av! Möta mitt resesällskap från Åland (naturligtvis, vem tar man annars med till en öde ö om inte någon som kan det här med öar och påbörja två veckors av kreativt arbete! Addi ska få en kusin och massa nya vänner men framför allt lära ut fler tekniker! Zogaj The Board Game (eller vad det nu ska heta) skall ritas och får form… Ja, hur var det Askungen uttryckte sig nu igen…

Det hinns nog med lite annat också – hoppas jag, för budet låter hälsa

”Det är overkligt fint här!”

Bildbevis kommer – jag lovar

Min underbara systerdotter brukar ofta säga ”Pussel” – och då vet jag att den närmsta timmen är bokad till att lägga och sedan riva samma pussel, om och om igen. Det är kul att se den uppskattning och lycka so uppbringas när pusslet är klart! För elfte gången…

Många frågar mig ”Idriz – ska du inte sälja de produkter du har, istället för att hela tiden göra nya saker?”. Det ligger något i det, men som visionär så gör jag precis som min systerdotter – lägger pussel. Och pusslet är inte klart än, där av är frågan berättigad. För när pusslet är klart, ja då hoppas jag visionen kickar in och personen förstår helheten genom att se på det som frambringats med ett ”Aha” i blicken. En app här, en barnbok där, en minnesbok, ett mentalt gym på nätet… och ja… vad är det som kommer här näst? Det får ni se framåt vårkanten och till hösten. Då kommer nämligen några pusselbitar till att vara klara.

Förutom den långa förklaring så tycker jag personligen att grejerna säljer bra alltså! Blir lika förvånad som glad varje gång en beställning trillar in. Vad är det som är hett? Zogajs Tränings-kitt är grejen alltså!

Hur vet ni då när pusslet är klart? Jo, när ni ser mig bakom mina produkter, sprudlande av barnslig glädje och förtjusning över att kunna erbjuda en uppsättning av produkter som kommer göra dig, dina barn, dina morföräldrar, dina kusiner och ja, vem du vill – till morgondagens minnes- och hjärnatleter. Då vet du att pusslet är klart. Som tur är kommer det nog att dröja ett par år till, så jag får hålla mig till mina visioner och blicka in i framtiden – det som är min största drivkraft!

Vi ses där ute!