Talang… eller…

Ja då har programmet sänts!

Det gick bra i Talang rummet men sen på scen… Ja vad hände på scen egentligen?

Innan jag skulle upp så öva jag några gånger och memorerade tre rader med 30 st ettor och nollor på varje. Jag gjorde då samma fel som jag gjorde på scen och förstod att det skulle bli onödigt svårt.

Den observante tittaren kan lyssna på min röst och kanske hör då att den låter väldigt annorlunda. Vad man inte ser på klippen är att det är fem timmar och 30 minuter mellan intervjun och när jag går upp på scen! Och då har jag redan suttit och väntat i sex timmar på intervjun… 11.5 timmars väntan för 3 minuters uppvisning. Ja, det är inte lätt när minnet ska var på topp.

Under tiden hinner jag tappa rösten och få feber

Vad hände då egentligen på scen?
Jag hade memorerat rätt men läste upp fel. Det kan hända alla tyvärr. Det är det svåraste med binära tal – att man så lätt kan rabbla upp dem fel. Jag blev dock ställd när jag såg klippet för jag var helt säker på att felet var på den 14:e siffran och inte redan på den 4:e!

Efteråt kan jag bara se det som att jag var betydligt tröttare och mådde betydligt sämre än jag själv förstod. Synd att jag inte började läsa upp siffrorna baklänges – då hade det gått mycket bättre!

En annan sak som helt klippts bort är att jag memorerade tre rader med 18 ettor och nollor på varje men bakom mig var det sex rader med nio i varje rad. Bert ber mig att börja om vid rad nummer två, alltså siffra nummer 10 i hans fall. Jag börjar på min rad nummer två som är siffra nummer 19. Bert ber mig börja om flera ggr då jag säger fel och publiken börjar bua. Inte så konstigt eftersom jag säger något som inte kan vara rätt. De presenterade inte siffrorna som jag memorerat dem och eftersom jag inte sätt duken bakom mig, ja då kan inte jag och Bert förstå varandra.

Jag har gjort fel i direktsändning några ggr. Men då får man chansen att förklara hur det fungerar och kanske korrigera sig. Här sitter man i händerna på någon som klipper ihop ett program som ska bli bra och man får absolut inte se resultatet förrän de sänds. Det var jobbigare än jag trodde att vänta. Så man får dra lärdom av detta. Dock kvarstår faktum – det är en tävling och jag missade. Precis som vilken annan idrottare. Jag rev dock ganska grovt . Men snart kommer det en ny tävling och då är ribban tillbaka. Då tänker jag hoppa över den med bred marginal.

Men men, den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag tyckte det var kul att vara med och ångrar det inte en sekund. Ni kan själv gå in på min youtoube-sida och se hur det skall gå till. Sedan fick Tobbe och Marko se att jag har lite minne att tala om. Jag gjorde många fler trix som inte kom med – men de vet .

Den som vill kan ju slutligen försöka slå mitt svenska rekord på 1011 ettor och nollor på 30 minuter…

Som en god vän till mig så fint uttrycker det ”Kan siffror verkligen vara så långa?”