Zuluhavets pärla

Det är tur att man har ett sådant bra minne för den här resan vill man minnas länge länge länge!

Jag vet inte om det har med ålder att göra eller om det är det hårda livet man lever. För jag kan inte påstå något annat än att mitt liv har ett väldigt högt tempo. Det händer ständigt nya saker och nya projekt planeras och genomförs i vad många anser ett rasande tempo. Nackdelen med detta är att man kan falla in i ett tänk där man bara bockar av en händelse istället för att njuta av den…

Inför min resa till Filippinerna kände jag just så. ”Det här ska bli underbart att genomföra” så att jag kan ”bocka av det” och njuta av resultatet. Jag visste att det kommer vara helt fantastiskt och att jag kommer få mycket gjort. Men samtidigt kändes det som att ”ja, men det är ju så jag vill leva och det här är självklart”. Men allt eftersom resan fortlöpte, allt eftersom dagarna gick, allt eftersom vardagen hemma i Sverige kändes mer och mer avlägsen och allt eftersom arbetet fortlöpte i kombination med rekreationen infann sig en frid. En frid och glädje jag inte trodde jag var kapabel att känna. Jag hitta något hos mig som jag vet att jag saknat men inte varit förmögen att hitta. En frid som går att känna fysiskt. Resan blev precis det jag hoppades på. Vad jag inte räknade med var att den skulle bli så mycket mer!

Att fysiskt känna en närvaro av här och nu, samt en inre glädje av att få uppleva och berikas av denna närvaro och allt som händer är något jag inte känt på länge. Faktum är att jag inte mins när det hände sist…

Jag har förändrats av denna tripp till en öde ö i Zuluhavet i Filippinerna. Jag har också fått det bekräftat av alla jag träffat efter återkomsten. Alla som en efter en undrar vad som hänt. De ser något nytt i mina ögon och det gör mig glad för jag ser världen med nya ögon.

Resesällskap med stort Q!
Jag reste inte själv, vilket var den ursprungliga planen. Istället frågade jag Q om hon ville följa med. Eller rättare sagt, hon fråga mig först om jag ville komma till Åland – och det vill jag! Men då jag inte har tiden just nu fråga jag istället Q om hon ville följa med till en öde ö i ett hav i Filippinerna. Hon svara ja! Jag hade bara träffat Q två ggr innan så det var… oklart om det är var ett helt klokt beslut. Vi skulle trotts allt bo och leva tätt intill i tre veckor 24/7. Efter en brokig start kom vi in i varandras tankar och började undersöka vandras intellekt. Jag släpptes in i en värld jag levt i för många år sedan men aldrig förstått. Nu fick jag insikter serverade på ett pedagogiskt och lättbegripligt sätt och jag kände hur lite jag egentligen vet om psykisk ohälsa. Hur mycket där finns att förstå och hur många fördomar vi lever med som vi kanske inte vill inse – inte ens för oss själva!

Q jobbar också med hjärnan, fast från ett annat perspektiv. Vi jobbar båda med att ta fram verktyg för att underlätta för hjärnan att hantera vardagen. Jag skulle göra fyra saker på min resa. Skriva klart bok två och tre i barnboksserien ”Kul att minnas”, skriva en lärarhandledning och göra klart mitt brädspel som jag jobbat på i två år nu. När någon pusselbit i mitt arbete var klart kände jag energin sprudla och en kick liknande den när man vinner något. När jag däremot till fullo förstod vad Q:s projekt gick ut på fick jag gåshud. Tårarna var nära och jag blev stum. Det hon vill göra är av obeskrivligt värde för människor som kämpar med sin vardag. Om hon lyckas genomföra sitt projekt är det helt otroligt fantastiskt. Att bjuda med Q kändes plötsligt som att jag skrapat fram högsta vinsten. Och det är inte pengar jag vunnit utan något annat – något mycket bättre.

Jag trodde att jag gjort mina produkter lättförståeliga och pedagogiska. Och det har jag – fast inte för alla hjärnor. Det finns några nivåer till och jag kan förbättra min pedagogik avsevärt. Q fick mig att förstå detta handgripligt och den lärdomen är bara ett exempel på många fantastiska intellektuella resor jag parallellt gjorde med den fysiska resan. En dimension i resandet jag inte räknat med och underskattat.

Hur var resan då?
Många utav mina vänner frågar om det var en semesterresa. Jag kan bara svara att det var bättre. Att kunna jobba och sedan njuta av den fantastiska naturen som belöning är obeskrivlig lyx.

Ytterligare andra frågar om det var en kärleksresa (Q är fantastisk vacker och vi är lyckliga på alla bilder = lätt att förstå frågan), även här är mitt svar det samma – nej, det var något bättre. Jag fick en relation till Q som jag saknat. En vänskap som sträcker sig över flera dimensioner. En harmonisk relation som är svår att beskriva. Q är nu åter i Åland men ändå känner jag en närvaro en slags band som knyter oss samman. Livslång vänskap hoppas jag det utvecklas till. Det var alltså tredje gången jag mött Q. Jag hoppas inte på en fjärde eller femte, jag ser bara fram emot nästa gång våra vägar korsas och vi kan berika varandra. När och om det sker får vi se. Jag vet att det kommer att bli kul – för vill man fylla sin vardag med liv ska man umgås med Q.

Vardagen återkommer
Man vet också hur bra man har haft det när allt som har med vardagsstress är totalt borta! Det har nu gått två veckor sedan jag kom hem och jag känner mig fortfarande utvilad. Men bit för bit gör sig vardagen påmind. Det intressanta är att man förstår vad som orsakar vad. Fördelen med denna insikt är att man då fysiskt får bekräftat vad det är som får en att känna sig stressad, varför det gör ont och så vidare. Men med insikten kan man ta tag i det och göra något åt det. Vissa saker är inte viktigare än andra. Man kan sova lite mer eller inte ha fullt så höga krav – det blir bra trotts allt .

Slutligen vill jag tacka alla som gjort denna resa möjlig och berikat den.
Tack Q för alla varma kramar och fantastiska insikter.
Tack Fredrik Herén för att vi fick besöka ditt paradis.
Tack Baby, Tony och Lucas (kallad Junior) för att ni tog hand om oss och gjorde det hemtrevligt.
Jag säger som Ghandi sade till sin vän när de skildes för att sorgligt nog aldrig mera ses:

”There are no good byes, in my heart you will always be with me”

Jag hoppas naturligtvis få träffa er alla igen och förhoppningsvis återvända till den inspirerande plats som Ideas Island är. Jag hoppas även få träffa dig Fredrik. Det känns som att vi är vänner utan att ha träffats – bara det var värt hela resan!

//Minnet

För er som vill veta mer om ön eller inspireras av att åka dit – läs här:
http://www.ideasisland.com/