Underskattar vi våra barn?

Jag började tävla i minne 2004 och fick genast en känsla av att detta är något jag vill lära andra – särskilt barn. Det vi tävlar i när vi sitter med våra 10 grenar är egentligen inget annat än studieteknik – så vist är det något som vi bör lära våra barn och något som absolut bör vara del av skolan! Precis som vi lär dem att det är viktig att träna kroppen måste de få förstå att vi även kan och behöver träna knoppen.

Fyra VM senare har jag hittat en metodik som kanske fungerar. Det har kommit i form av ett spel ”Zogaj – Ett nytt sätt att tänka” som försöker lära dig hur minnet och hjärnan fungerar. Jag har suttit och spelat detta på Universeum med barn som passerar. De tittar nyfiket på mina 60 kort med en bild på varje när de sakta kliver fram till bordet. Jag börjar placera ut korten slumpvis två och två i en kedja och när jag närmar mig 10 st par hörs ofta någon förälder i bakgrunden lågmält utbrista i ”Stop, stop – räcker det inte så?”

Barnen tittar storögt på korten och frågar ”Hur gör jag nu?”. För dem hade jag kunnat fortsätta och lägga upp alla 30 paren. När jag förklarar hur de ska tänka klarar deras små snabba hjärnor utmaningen galant. Det blir många skratt och roliga små historier när de bildar sina Zogaj-par. Det svåraste är att övertyga sig själv att våga prova. Som tur är har barn mycket lägre tröskel för detta än vuxna.

Jag började introducera min dotter och hennes kusin i aktiva minnestekniker tidigt – båda vid fyra års ålder. Idag, ser jag resultaten. Min dotter förstår hur hon ska tänka för att memorera repliker till skolpjäsen, gitarr ackord eller adresser. Hennes kusin lär sig alla telefonnummer han kommer över med sidoeffekten att han ringer mig stup i kvarten och frågar när jag kommer och hälsar på så att han kan spela på min iPhone. För båda existerar inte ”att det inte går”. Vist kan de trotsa men det hör till att de är barn. Det är bara att återkomma när humöret är bättre.

Det är inte mycket träning som behövs. Först gäller det att lära barnen förstå hur de ska tänka så de förstår hur hjärnan fungerar och hur de kan använda den. Sedan lite roliga övningar där jag brukar spela Zogaj med dem. Sedan krävs bara underhåll. Detta består lämpligast av vardagsövningar som att memorera skåpnumret när man är på badhus eller viktiga telefonnummer och adresser. Men framför allt uppmuntran – mycket uppmuntran i att tänka rätt!

Om vi inte underskattade barnen och vår egen förmåga skulle allt gå så mycket lättare. Jag var med min dotter en skoldag på besök och fick då tillfälle att visa några av barnen hur man spelar Zogaj. Det blev det många roliga skratt och kreativa, tokiga idéer om hur två bilder som inte har med varandra att göra kan länkas samman. Ni kan se och läsa om detta i dagens Aftonbladet.

Jag har ett personligt mål som kanske är högt ställt. Men jag är en person som gillar att sikta högt. Att tävla i minne skall vara en folksport i Sverige inom en överskådlig framtid. Precis som man idag löptränar kommer man att sitta med kortlekar och jogga minnet på bussen, spårvagnen eller vart man nu är. Det kan tyckas som en omöjlig uppgift men det är bara att snegla på England. Där har de mer än 11.000 skolungdomar som lär sig aktiva minnestekniker och sedan deltar i skoltävlingar. Lika naturligt som vi har distriktsmäster i Basket har de minnestävlingar.

Jag hoppas att min dotters klasskamrater har börjat förstå den mentala processen. Mycket arbete återstår innan vi är på Englands nivå men det är mycket inspirerande att se hur långt de har kommit. Nu återstår bara hårt arbete innan vi är där med.

//iZogaj